Mousserande mjöd

De positiva sidorna med att arbetslivet förändrats är att man ena dagen kan vara kolumnist, den andra forskare, den tredje hemmafru och den fjärde t.ex. städare.

I dag har jag varit matreporter, varit till saluhallen och försökt ta reda på var man kan köpa stadens bästa vitlök, testat olika recept hemma och ringt till olika butikskedjor för att få veta var man kan få tag på mirin om man inte bor i Hfors.

Multiple identities, but only one personlity. Fast undrar samtidigt vem det är som mätt upp vattnet till mjöden: har tillrett mjöd på 8 liter vatten, men i kylskåpet står endast fem halvliters flaskor...Går genom händelserna några dagar tillbaka ännu en gång: jag använde en tekopp för att mäta upp vattnet, men jag kunde väl inte tro att en kopp motsvarade en liter...? Nåväl, vatten kan man tillsätta också senare, då får var och en välja själv hur starkt mjöd man vill ha. Och för att inte mista min trovärdighet kan jag ju säga till supégästerna att jag gjort mjödkoncentrat helt avsiktligt. ("Concentrate" stod det på saftkannan i studentrestaurangen för några år sedan när min vän hällde koncentrerat glaset fullt med saft(koncentrat). Tycker fortfarande att juttun är rolig.)

Hittade i dag ett superbra recept som jag vill tipsa er om innan jag ens hunnit testa det själv:


http://www.khnl.com/Global/story.asp?S=1904849

Mochiko kan man ersätta med vanligt rismjöl, tror jag.

Här bild på en typ av dango:

http://www.avis.ne.jp/~hisa/Iwasaki/introduction.htm

Jag tycker ni ska testa till första maj!

Cirkeln, jag upprepar

Nyligen insåg jag
att du blandat om mina kort
dragit mig in i sfären av total konfusion
alla gånger vi setts

och nu har jag börjat ett nytt liv

det nya börjar alltid såhär:
jag tar mig till en simhall
sätter mig i kallvattenbassängen
och fokuserar på min andning

detta har pågått sedan 200x

för jag har mina rötter vid kusten
och vatten gör mig gott
och känner mig igen färdig:

"kom genast när det passar"

Ingen katastrof

Att vakna mitt i natten
till ljudet av regn

vattnet svämmar över
det undermedvetna
söker sig mot frisk luft

om vattnet är rent
om det undermedvetna städat
äger ingen katastrof rum

Vi tar det verbalt

Verbalt vågar jag vad som helst
restriktionerna har smultit

blandats med snö som smultit
runnit bort

Och du upprepar att vi är kropp
" mm, jag håller med"
och samtidigt kan jag vara nära
och frånvarande
och så nära
men inte på samma plats

Under ett telefonsamtal
dras jag tillbaka till det som fanns
förstår
att här finns ett samband


beröra
vågar jag kanske inte

Om att komma hem

Att återvända från en längre resa är inte alla gånger helt okontroversiellt, inte heller denna gång för mig. Ute på stan känner jag att jag är på fel plats fel tid: vad gör jag här, skulle jag inte åka till LundMadridMexikoTokyoellernågot vart var det? för en längre tid. Men när jag väl slagit fast dörren till min lägenhet vill jag inget hellre än stanna. Dricka mängder av te. Läsa och skriva, aldrig sluta.

Har läst Susanna Alakoskis Svinalängorna och visst är den himlabra. Och har streckläst ett romanmanus som jag fått av en vän. Snart ska boken skickas till olika förlag och jag tror att den kommer att ges ut.

Från resan kommer jag bäst ihåg Kyotos små gränder och vackert inredda public baths, arkitekturen i Shanghai och kulturlivet i Peking, maten och människorna, den oerhört intressanta politiska diskussionen i Kina och det harmoniska lugnet i Japan. "Kanske du inte ska tala om hela folk, alla japaner kanske inte mår så väl, självmordsstatistiken är till exempel hög", påminner hon jag reser med.

Men jag vill flytta till Kyoto: till det enkla, stilrena och estetiska.

Och jag vill ge kineserna möjlighet till ett bättre liv: det är deras tur nu.