Visst ska jag rösta, men...

När riksdagsval ordnas nästa månad kommer jag att befinna mig i Shanghai. Det är klart att jag kommer att rösta, trots det extra besväret att ta sig till en vallokal i en främmande stad. Men även om det politiska är en passion för mig är jag inte särskilt entusiastisk.

Politiker argumenterar för ofta blint för sina ståndpunkter utan att stanna upp, lyssna och vid behov ifrågasätta sitt tyckande och många upprepar gång på gång samma fördomar. I vår politiska kultur finns helt enkelt inget utrymme för vettig diskussion.

För det andra utgår vårt demokratiska system ontologiskt sett från en förväntning om att den fria individen gör rationella val i det offentliga rummet för att maximera den egna nyttan. Detta kallas också för intressegruppspluralism och har sina rötter i upplysningstidens ideal (och samhället har ändrats sedan dess). Alla vet att människorna inte är jämlika, andra har bättre förutsättningar att driva genom sina intressen än andra och detta har praktiska konsekvenser som mer än väl syns i vår vardag. Dessutom har jag märkt att politiker också själva ibland blandar ihop vad det är de tar ställning till: håller de på att ta ställning till en fråga ur hela samhällets synvinkel eller försöka argumentera för vad de personligen tycker? En diskussion om det politiska systemets grundläggande strukturer vore verkligen på sin plats.

Ett tredje stort problem är dubbelmoralen kring oron över att människor, särskilt unga, inte deltar i politiken. Kanske är det så att vissa grupper vinner på att alla människor inte tar ställning? Sanktioner kan följa om man tar ställning på "fel" sätt, och vem vill ta den risken om man samtidigt helt fritt kan ägna sig åt att konsumera underhållning? Det är kanske inte särskilt mycket som man missar på att till exempel som journalist vara tvungen att hålla sig utanför partipolitiken. Men kan någon förklara för mig varför det är mer politiskt att dela ut valreklam för sin kompis än att köpa mat i närbutiken?

Ibland när det talas om att det politiska inte är så pop undrar jag om folk inte ser eller vågar se maktrelationerna omkring sig.