Om att komma hem

Att återvända från en längre resa är inte alla gånger helt okontroversiellt, inte heller denna gång för mig. Ute på stan känner jag att jag är på fel plats fel tid: vad gör jag här, skulle jag inte åka till LundMadridMexikoTokyoellernågot vart var det? för en längre tid. Men när jag väl slagit fast dörren till min lägenhet vill jag inget hellre än stanna. Dricka mängder av te. Läsa och skriva, aldrig sluta.

Har läst Susanna Alakoskis Svinalängorna och visst är den himlabra. Och har streckläst ett romanmanus som jag fått av en vän. Snart ska boken skickas till olika förlag och jag tror att den kommer att ges ut.

Från resan kommer jag bäst ihåg Kyotos små gränder och vackert inredda public baths, arkitekturen i Shanghai och kulturlivet i Peking, maten och människorna, den oerhört intressanta politiska diskussionen i Kina och det harmoniska lugnet i Japan. "Kanske du inte ska tala om hela folk, alla japaner kanske inte mår så väl, självmordsstatistiken är till exempel hög", påminner hon jag reser med.

Men jag vill flytta till Kyoto: till det enkla, stilrena och estetiska.

Och jag vill ge kineserna möjlighet till ett bättre liv: det är deras tur nu.