Inne år 2008

psykoanalys (kritisk läsning), vinterbadande, ayrvediskt kök, becoming famous.

Blixthalka

Ett sjunkande skepp
så sa du om universitetet
bäst att ta sig därifrån

vilken arrogans, brist på empati
gråtande går jag hem
aktar mig för att falla
på den svarta vägen
som ställvis
kan vara hal

arrogans i den bemärkelsen
att du kanske inte visste?
att vi här talar om
en av pelarna
som håller liv
i min livsgläje

jag bestämmer mig
för att aldrig mer tala med dig
men ändrar det något?
är jag för optimistisk?
eller är du en pessimist
som dödar andras passion
inspriation, handligskraft
förmåga att älska
laddar upp en fälla
som får en att fastna
paralyserad i konfusion

i blixthalkan tar jag mig fram
utan att veta
när jag faller
när jag hittar
ny väg att ta sig fram
hittar botten
där man kan stå, i balans
oberoende av före

Gossips

Hösten har kommit till stan, låtit den kalla blåsten blanda om luften, regnet skölja gator, färgat blad i granna färger. Blommiga bikinin har packats ner i lådor för vintern och en lapp har satts på dörren till simstadion. Det är stängt tills nästa sommar.

Själv har jag åkt upp hela två dagar med tåg från Barcelona. Frankrikes och Sveriges landskap har jag suttit och tittat på, sovit i nattåg från Paris till Köpenhamn, jag älskar nattåg. För jag vet inget mer avslappnande än tåg. Låta tankar blandas om, få nya former, men klarna tills man är framme, eller klarna senare.

Redan innan två veckor i Bologna med dem som delar ens värlsdsbild. Teorier om subjektet, om dig och mig, och gossips.

Två dygn i tåg och saknaden övergår i glädje över existens, tid och plats mister sin betydelse. I´m so happy that I met you. Den känslan försvinner aldrig.

"I think that acting out of guilt is paralyzing", sa du för salen full av folk.

I act only out of happiness.

"I love you", stod det med liten text på din väska.

Och plötsligt känns det som om ens hem borde vara någon annanstans.

Only because of happiness.

Fart och dåtid

När jag var liten åkte vi med mamma till stan för att handla. Två labradorer i baksätet och jag, brukade sitta med ansiktet vänt mot fönstret för att njuta av vyerna. På den tiden fanns det inte ännu bälten på baksätet, eller inte åtminstone i vår Ford Fiesta, svart bil med röda ränder på sidorna. "Gitarrglass" ville jag ha om jag fick, Superpuikko, för att min bror lärt mig att det var den som var coolast. Typ 12 kilometer var det till stan. Ibland besökte vi bibban, ett rosa trähus mittemot byggnaden som senare blev musikskola. Och vi åkte, också till stranden, potatisåkern mm.

För endast en kort tid sedan åkte vi igen, till ett ställe nära Björneborg för att hälsa på mormor, vände på in på fel väg för att vi grälade så intensivt om en släktings beteende (rätt så roligt).

Kommer aldrig själv att ha bil, av miljöskäl. Och jag hoppas ju att folk i allmänhet så småningom börjar inse att bil inte är något som kan höra till ens vardag, hur kul och praktisk den än kunde vara.

Blir vår generation den första och sista med alla dessa bilminnen?

Eller är jag nu för optimistisk?

Fläckar av tvål och vatten

Ljudet av såpbubblor
när de träffar golvet
lämnar efter sig fläckar
av tvål och vatten
ändrar ljudlöst form

bubblor bara för nöjes skull
inte att leva i för att överleva
för visst är vår drömvärld verklig?

att ändra form när tiden är mogen
att ändra form av nödvändighet
processer som pågår parallellt

och det som avgör
är om någon tar emot
mjuk famn
en matta av gemensamma värden
spår av en sprucken bubbla

för nöje och för överlevnad
allt eller inget

Vattenprinsessa

Jag är en vattenprinsessa
som får syre
av att lita
på förståelsen

kom med mig
under ytan
skapa något nytt

Är ni fortfarande med i denna värld?

World Press Freedom Day
en vecka har jag haft på mig
att överväga
Ja, jag firar
men just nu har jag annat för mig
för vad är yttrandefrihet utan mottagare
dialog utan förståelse?

Kom med och arrangera:
Life for Worldwide Understanding in the Private Sphere

Mousserande mjöd

De positiva sidorna med att arbetslivet förändrats är att man ena dagen kan vara kolumnist, den andra forskare, den tredje hemmafru och den fjärde t.ex. städare.

I dag har jag varit matreporter, varit till saluhallen och försökt ta reda på var man kan köpa stadens bästa vitlök, testat olika recept hemma och ringt till olika butikskedjor för att få veta var man kan få tag på mirin om man inte bor i Hfors.

Multiple identities, but only one personlity. Fast undrar samtidigt vem det är som mätt upp vattnet till mjöden: har tillrett mjöd på 8 liter vatten, men i kylskåpet står endast fem halvliters flaskor...Går genom händelserna några dagar tillbaka ännu en gång: jag använde en tekopp för att mäta upp vattnet, men jag kunde väl inte tro att en kopp motsvarade en liter...? Nåväl, vatten kan man tillsätta också senare, då får var och en välja själv hur starkt mjöd man vill ha. Och för att inte mista min trovärdighet kan jag ju säga till supégästerna att jag gjort mjödkoncentrat helt avsiktligt. ("Concentrate" stod det på saftkannan i studentrestaurangen för några år sedan när min vän hällde koncentrerat glaset fullt med saft(koncentrat). Tycker fortfarande att juttun är rolig.)

Hittade i dag ett superbra recept som jag vill tipsa er om innan jag ens hunnit testa det själv:


http://www.khnl.com/Global/story.asp?S=1904849

Mochiko kan man ersätta med vanligt rismjöl, tror jag.

Här bild på en typ av dango:

http://www.avis.ne.jp/~hisa/Iwasaki/introduction.htm

Jag tycker ni ska testa till första maj!