Radioprogram om Montessori

Jag hade gått och lagt mig för att vakna tidigt, jogga på morgonen, joggade på kvällen och vill ut igen i regnet, det är tråkigt de sista kilometrarna när skorna är dyblöta men definitivt värt det.

Men jag visste att jag inte skulle kunna somna så tidigt. Har skaffat skypelurar för att kunna tala till Kanada, det är coolt att tala utan att hålla i en lur tycker jag, och börjar blicka tillbaka på alla intervjuer jag gjort, jag vet hur man snackar utan att desto mer koncentrera sig på det man gör, tänka på något helt annat och ändå klara intervjun, och vill plötsligt börja göra radioprogram.

Ingen sömn helt ännu. Har varit till bibban och lånat böcker, det blir deckare, kvinnorätt, Maria Montessori, en psykologibok från 70-talet om vad empati innebär. Deckare är ren underhållning, kvinnorätten förhåller jag mig kritisk till, eftersom min vän Juulia gjort det synligt för mig hurdana subjekt kvinnorätten konstruerar och normaliserar, Maria Montessori bara älskar jag för att jag redan innan fattat beslut om att mitt barn ska få montessoriinsprirerad uppfostran.

Och när jag joggar ser jag på hus, tänker på hurdan lägenhet som skulle vara lämplig för mig, mitt barn och vår katt. Trägolv och högt till tak, stora fönster, minst två rum. Det är ingen vits för mig att få barnet med någon annan, jag tror inte på livslånga relationer och anser inte att det är bra att kontinuerligt flytta sig mellan två hem, ett splittrat hem är inte bra, en bra förälder med bra socialt nätverk runtomkring är mer än lämpligt.

På klinikerna kan man välja om personen som ger könsceller vill bli pappa till barnet eller inte, ett alternativ är också att han senare kan bestämma om han vill bli pappa. Så lätt är det. Många olika famlijeformers möjligheter. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att välja anonym donator.

Inte aktuellt riktigt ännu.

Men jag fortsätter läsa Maria Montessori och snart är sändningstiden slut.