Moralisk renhet

När jag för några år sedan reste omkring på Indiens västkust blev jag bjuden som nattgäst till en gatuköksarbetare. Jag tackade ja, för det var redan sent och visste inte var jag skulle tillbringa natten, dessutom tycker jag det är superintressant att se hur lokalbefolkningen lever. Han glömde dock att nämna att det i hans bostad bara fanns ett rum, en säng, en dyna och ett täcke. Jag hade inget annat val än att krypa bredvid honom, och det var lugnt, vi sov med ansiktena åt var sitt håll. Eller "sov", för det var inte så mycket jag sov den natten. "Madrassen" bestod av några potatissäckar så den var hård och dessutom frös jag. Bredvid oss på golvet fanns skal av rotfrukter, av bland annat av potatis, morot och lök, inte så fräscht alltså. Och tyckte ju att det var alldeles förfärligt att någon var tvungen att leva så. Och ännu mer förskräckt blev jag när jag nästa dag insåg att denne gatuköksarbetare, som varje dag vaknade halv fem på morgonen, hade Nokias mobiltelefon: att bolaget lurat honom att använda hela sin egendom till en telefon när han inte ens hade ett ordentligt täcke! Fast när jag sade om detta till min föreningskollega Ville-Veikko var hans kommentar att den typ av sängar jag talade om bara är medelklassig "hapatus". Under åren har jag funderat mycket på det här: vad behöver vi egentligen efter att det blivit över pengar till annat än föda? Jag anser fortfarande att en varm och bekväm plats att sova i är jätteviktig och att en telefon däremot inte är det, men kanske det bara är en medelklassnorm jag utgår ifrån?

Och skal av skalade rotfrukter på golvet: äckligt! Fast varför är det mindre äckligt att, som en del människor gör (inte jag, jag använder bioavfallspåse där de förmultnar), låta skalen ruttna i en plastpåse, för det är väl först äckligt? Och äckligt är väl också att plastpåsen aldrig försvinner någonstans, utan blir kvar bland oss för alltid i form eller annan, fast förstås inte på vårt eget golv.

Mary Douglas skrev på 1960-talet definitionen om smuts som oreda: ett ämne som förflyttats från sin plats, att till exempel sand inte är smuts på stranden men nog i mat osv. Smuts är enligt Douglas något som stör de kategorier och klassificeringar vi är vana vid och givetvis inte oberoende av tid och plats.

Och detta har jag fått tänka på en del under den sista tiden, då jag igen av någon anledning funderat extra mycket på renhet. Jag gör val utgående från vad jag anser att är rent. Förutom ansikte och tänder, som jag tvättat så länge jag kan minnas, har jag också börjat tvätta mina fötter innan jag lägger mig. Tycker också om lavendel som doftar rent. Och vill äta ren mat, då absolut vegetarisk mat. Kött är äckligt (smuts för kroppen). Mjölkfri mat är renare än mat med mjölk. Knaprigt är renare än överkokt. Också tillsatsämnen är äckliga. Mina val baserar sig på intuition, men förstås också på läkarvetenskap, och MORAL.

För läkarvetenskapen säger väl också att bakterier är av godo, till exempel barn blir sjuka om de lever i en allför steril miljö.

Och mina val baserar sig också på att jag förknippar rengjorda fötter, vegetarisk mat och doft av lavendel med Indien, med yoga, något andligt.

Fast var det inte just i Indien som folk hade skalade rotfrukter på köksgolvet?