Att städa eller inte städa sitt eget hem

Häromdagen hade Svenska dagbladets ledarskribent Maria Abrahamsson varit och sett på en feministisk konstutställning. "Det är lätt så man mår dåligt," konstaterade hon. Att se bilder på kvinnor som spryr på toaletten eller torkar baken på babysar var inte tillräckligt smakfullt för henne. Särskilt riktade hon kritik mot en film där en kvinna städade med enorm hastiget ett hem, där en tavla med texten "jag är helt lugn" prydde väggen.

"Varför kan då dessa feminister inte jobba för att man kan få köpa billigare hushållstjänster så man slipper städa sitt hem", frågade Maria Abrahamsson surt. Kanske därför att det skulle lösa problemet åt enbart dem som har pengar, och skulle vi vilja ge samma möljghet till exempel åt den person som utför städjobbet skulle tjänsten med hög sannolikhet vara så dyr att bara väldigt få skulle ha råd med den trots eventuella skatteavdrag eller andra subeventioner. Nej, Maria Abrahamsson, lösningen är inte billigare hushållstjänster. Lösningen är att alla familjemedlemmar deltar jämlikt i att utföra de nödvändiga hushållssyssolorna och att arbetsdagen görs något kortare så det inte ska vara orimligt att förutom lönearbete också göra lite obetalt arbete hemma.

Maria Abrahamssons kolumner får mig att må dåligt varje dag, även om jag gärna för det läser också svenska dagstidningar för att få lite mer perspektiv.

Och för dem på politiska andra sidan av Svenska dagbladet som betonar konflikt framom harmoni på det politiska fältet: Ni behöver inte skapa och synliggöra konflikten, för personer som Maria Abrahamsson gör det ju redan. Att föröska förstå den feministiska konsten är ju synbarligen totalt onödigt för Abrahamsson, som verkar ha planerat sin ledare om temat redan innan hon besökte utställningen.