Inbjudan till fackkritisk rörelse

Landsorganisationen i Sverige demonstrerar mot nedskärningar i a-kassan och LO-basen Wanja Lundby-Wedin påminner om de enorma inkomstskillnaderna särskilt i huvudstadsregionen. Och jag håller jättemycket med!

Fast själv har helt nyligen blivit extrem fackkritiker, för jag anser att facket har orimligt mycket makt och alltför lite vilja och förmåga att reformera sig. Stel och patriarkal är verksamhetskulturen här i Finland, det kan jag intyga efter 23 intervjuer i olika fackförbund om globaliseringsstrategier, och perspektivet fortfarande alltför nationellt med tanke på att de faktorer som påverkar produktionsvillkoren däremot nog i en mycket hög grad är transnationella.

Och för den som vill se till att också andra än de som redan är etablerade i arbetlivet ska kunna leva ett bra liv är ju facket inte ett forum att engagera sig i, och det är ju förståeligt med tanke på att fackförbunden ju uttryckligen är intresseorganisationer för arbetare i olika branscher. Själv talar jag däremot hellre för universella än inkomstrelaterade förmåner. Utanför lönearbetet finns en massa viktiga uppgifter som man borde uppmuntra till att utföra, inkomstrelaterade förmåner har motsatt effekt.

Facket fick sin politiska makt i och med välfärdsstatens uppbyggnad, men fackrörelsen behöver väl inte försvaras bara för att den understöder en så bra sak som välfärdsstaten, för den kan man försvara också från andra utgångspunkter!

Och för de män i höga positioner på facket som inte visste: ens agerande är inte feministiskt bara för att man kommer ihåg att öppna hissdörren för kvinnor.